My anxious heart
2016-03-30 | 21:55:00 |
Linn
Hittade ett delat inlägg på facebook idag, som fick mig att stoppa mitt scrollande. Det var nämligen så att jag såg att en av mina vänner där hade delat en, enligt mig, väldigt intressant artikel. Jag gick in på den och klickade mig snabbt vidare till tjejen som låg bakom bilderna och inlägget. Hon har genom bilder försökt få fram hur det känns att leva med ångest och en depression. Vissa av dom är klockrena, tänkte dela med mig av det hon lagt upp och skrivit till bilderna länk till hennes inlägg hittar ni häääär!
''a glass of water isn't heavy. it's almost mindless when you have to pick one up. but what if you couldn't empty it or set it down? what if you have to support its weight for days.. months.. years? the weight doesn't change, but the burden does. at a certain point, you can't remember how light it used to seem. sometimes it takes everything in to you to pretend it isn't there. and sometimes, you just have to let it fall''
''i was scared of sleeping. i felt the most raw panic in complete darkness. actually, complete darkness wasn't scary. it was that little bit of light that would cast a shadow - a terrifying shadow''
''my head is filling with helium. focus is fading. such a small decision to make. such an easy question to answer. my mind isn't letting me. it's like a thousands circuits are all crossing at once''
''they keep telling me to breathe. i can feel my chest moving up and down. up and down. up and down. but why does it feel like i'm suffocating? i hold my hand under my nose, making sure there is air. i still can't breathe''
''numb feeling. how oxymoronic. how fitting. can you actually feel numb? or is it the inability to feel? am i so used to being numb that i've equated it to an actual feeling?''
''a captive of my own mind. the instigator of my own thoughts. the more i think, the worse it gets. the less i think, the worse it gets. breathe. just breathe. drift. it'll ease soon''
''it's strange - in the pit of your stomach. it's like when you're swimming and you want to put your feet down but the water is deeper than you thought. you can't touch the bottom and your heart skips a beat''
''cuts so deep it's like they're never going to heal. pain is so real, it's almost unbearable. i've become this.. this cut, this wound. all i know is this same pain; sharp breath, empty eyes, shaky hands. if it's so painful, why let it continue? unless... maybe it's all that you know.''
''i'm afraid to live and i'm afraid to die. what a way to exist.''
''no matter how much i resist, it'll always be right here desperate to hold me, cover me, break down with me. each day i fight it, ''you're not good for me and you never will be''. but there it is waiting for me when i wake up and eager to hold me as i sleep. it takes my breath away. it leaves me speechless''
''you were created for me and by me. you were created for my seclusion. you were created by venomous defense. you are made of fear and lies. fear of unrequited promises and losing trust so seldom given. you've been forming my entire life. stronger and stronger''
''depression is when you can't feel at all. anxiety is when you feel too much. having both is a constant war within your own mind. having both means never winning''
Känner verkligen igen mig i så mycket av det hon skriver. Jävla psykiska ohälsa, stick härifrån och sluta förstöra för oss. Jag vill bara ha ett slut på detta, det är så många som mår psykiskt dåligt och så många som inte blir tagna på allvar, det gör mig förbannad. Varför skulle man ''inbilla sig'' eller ''hitta på'' att man mår så pass dåligt? Jag förstår verkligen inte det. Jag blir så jävla trött rent ut sagt. Ta alltid folk som säger att de mår dåligt på allvar, en dag kanske det är försent, kommer du kunna leva med dig själv då? Tror inte det.
Till alla er som fightas med den psykiska ohälsan. Var inte rädda för att be om hjälp, de som inte tar er på allvar är skräp. Ni är aldrig ensamma, vi är många som mår såhär. Det är okej att må dåligt och det är så jävla okej att vara ledsen. Ni är bäst.
Postat av: Elin
Så jäkla bra texter och bilder. Känner igen mig i så mycket av det. Har själv sökt hjälp några gånger, hos kuratorer, skolsyster, psykolog, men har alltid slutat med att jag slutat för det känns som slöseri med tid. Ändå faller jag tillbaka och låtsas som ingenting, säger inget till någon om det längre. Jag tycker det är bra att folk genom bilder och text visar för dom som inte känt eller förstår hur det känns
