Ålder: 14 snart 15.

Intressen: Fotografering, webbdesign, hundar, träning, att skratta och umgås med mina vänner.

Bloggen: Det kommer mest att vara en fotoblogg men jag kommer också klämma in lite tips på redigering, bloggdesign och en gnutta vardag. Jag hoppas att du gillar den. :)

 

Jag har fotat seriöst i ungefär ett år men jag har haft min kamera sedan sommaren 2011. Jag fotar med min Nikon D3100, jag har än så länge bara kitobjektivet men har beställt ett Nikkor AF 50mm f/1.8 som ska landa i postlådan om några dagar. Jag fotar varje dag och jag utvecklas mer och mer och lär mig nya saker hela tiden. Det jag gillar att fota mest är porträtt och djur.

 

Jag har också en hund som är 10 månader gammal. Han är en Dvärgschnauzer (svart och silver) och heter Ozzy. Eftersom han bara är valp på tränar jag bara valpagility med honom men om några månader får vi börja med högre hinder och det längtar jag verkligen till. Vi tränar även lydnad, tricks och freestyle. Ni kan läsa om oss två på min hundblogg som ni hittar här!''

 

Alltså? Jag smäller av? Jag var fjorton år, okej fjorton år och elva månader men ändå? En liten fjortis? Nu fyller jag arton om mindre än tre veckor? Tänk vad mycket som har hänt på alla dessa åren, alla motgångar och även medgångar. Tänk vad man hinner med på tre år egentligen? Jag har utvecklats något enormt inom fotograferingen, men inte bara det, utan utvecklats och mognat mer i mig själv med. Jag har lärt mig så mycket av allting som har hänt men trots det så känner jag mig fortfarande ganska lost i detta.

 

Det är så fantastiskt kul att se sin utveckling som jag skrev om här över, kul att se hur man redigerade bilderna innan och så minns man ju hur nöjd man var med det då - något jag i nuläget inte förstår hur jag kunde vara över huvudtaget... jag menar... titta på bilderna här över tillexempel haha. Något jag saknar är dock hur ofta jag hade kameran med mig innan, jag fotade liksom allt. Det känns som om jag gör det nu med, men det blir inte så hemskt mycket spontana bilder här längre om det inte händer någonting speciellt - vilket är synd och det är något jag ska bättra mig på helt klart. Bilder är det bästa jag vet, tänk att man kan frysa ett ögonblick och ha de sparat, kanske till å med ha det upphängt på väggen. Minnen är det finaste vi har ibland!

 

Jag är tacksam för varje sidvisning, för varje besökare, för varje kommentar - för allting helt enkelt. Det hade ändå inte varit kul å fortsätta om det inte vore för alla era fina och pushande kommentarer. Ni är fantastiska, helt underbara och jag hoppas att ni förstår det. Jag hoppas också att ni tagit åt er av vissa saker jag skrivit, typ om psykisk ohälsa. Jag hoppas så innerligt att jag lyckats nå fram till någon. Glöm aldrig att ni är bra i det som gör att ni är ni och ni kan allting ni vill. Jag tror på er.