Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller skriva. Jag är rätt tom, tom och besviken på mig själv. Trots detta vill jag blogga för jag vill ha det dokumenterat och jag vill kunna kolla tillbaka och inte bara se när det gick bra för mig utan när det gick åt andra hållet med. För att kunna säga till mig själv att det är okej om man inte alltid lyckas, det är okej att inte må bra, det är okej att inte orka hela tiden, det är så jävla okej. Jag är ganska dålig på att vara positiv i sådana här stunder dock, vilket är någonting jag måste jobba på. 

 

Jag klarade som ni kanske förstod inte skolan idag heller. Rädslan och ångesten och paniken tar över viljan till att gå dit. Jag är så rädd att jag inte ska fixa det sista som är kvar nu, rädd för att misslyckas med skolan ännu en gång. Jag vill bara bli klar med grundskolan, kunna klappa mig själv på axeln och gå vidare, men just nu vet jag inte hur jag ska fixa det faktiskt.. suck. Har ingen motivation och framförallt ingen energi.. Klarade inte ens av att gå till huset som är lite längre upp på gatan nyss, skulle lämna cupcakes som jag bakat, men inte ens det gick - vad fan är det som händer med mig?

 

Tårarna rinner och ångesten gör så ont inom mig. Jag vill inte må såhär mer, jag vill verkligen inte det. Jag trodde i höstas att det verkligen var påväg att vända nu. Jag trodde jag hade lidit nog av detta. Jag trodde verkligen det, men som vanligt så slutar man aldrig förvånas och prövas av livet..

 

Nu tänker jag lägga mig och måla en stund på min giraff, samtidigt som jag kollar på Vampire Diaries - bara för att koppla bort allting en liten stund. Sen hoppas jag att jag får någorlunda med sömn och mest av allt hoppas jag att jag klarar av skolan i morgon.. Börjar klockan tolv så det kanske underlättar lite för mig, jag kanske har vaknat mer i huvudet då.. Något jag måste ha i bakhuvudet är dock att det brukar vara såhär efter jag har haft lov, men jag är inte säker på att det är så den här gången, för det känns annorlunda...