Sedan förra inlägget skrevs har jag inte gjort många knop. Är extremt trött i hela kroppen och börjar fasa inför morgondagen och veckan jag har framför mig. Ser redan fram emot nästa helg, jag orkar inte med denna ständiga ångest å pressen som är så mycket värre när jag går i skolan. Skolan suger så sjukt mycket energi ifrån mig och det gör ju att jag sover bort hela dagarna, så vill jag ju inte att det ska vara!! Dock så kan jag inte göra någonting åt det för det är såhär det är just nu. Jag har några månader kvar i grundskolan som jag måste klara. Ska i dagarna även hinna med att söka in till gymnasiet - ångest deluxe. Jag pallar inte. Jag vill inte. Kan jag inte bara få... jag vet inte.

 

Jag vill må bra, jag är trött på detta nu och det känns just nu som att jag bara står och trampar vatten. Förra året vid den här tiden hade jag börjat åka iväg mer från huset och så, men nu har jag tappat allting av det eftersom jag sover bort hela dagarna (skolans fel). Suck.Kan någon bara komma och suga ur mig all ångest och rensa hela kroppen på alla hjärnspöken och dumheter? 

 

Precis som andra gånger jag har skrivit sådana här inlägg, när jag bara vill få ut allting ur mitt huvud, så undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna detta? Varför får inte jag må bra? Räcker inte 4 (!!!) år av psykisk ohälsa? Tydligen inte. Jag vet inte hur många gånger jag gett upp under loppet av de åren, jag tror inte någon av er riktigt förstår hur svårt det är att hålla humöret uppe och hålla hoppet uppe efter alla dessa år. Det är inte bara att ''rycka upp sig'' som vissa tror, det är inte ''bara att göra'' - det är verkligen inte det. För er kanske det är det, men inte för mig. No way. Det är inte heller så lätt att tro på sig själv när man gång på gång misslyckas och faller tillbaka istället för framåt (så man kan ta emot sig med händerna som min snäcka skulle säga). 

 

Jag önskar så mycket att det är lättare än vad det faktiskt är. Jag önskar att jag var starkare än jag är, jag önskar att det bara var att rycka upp sig och att bara göra. Men hur gör man det? Hur gör man ens något när ångesten svider inom en hela tiden? När det gör ont i bröstet, ner i magen, benen och ända upp i huvudet? Jag är yr och hjärtat slår fortare än vad det gör när jag ser honom jag tycker om, fast på ett obehagligt sätt. Jag känner mig frånvarande och allmänt långt borta..