Som ni vet så har min hemundervisning börjat igen, och det innebär ju såklart att jag måste plugga, precis som alla andra. Jag hatar att höra att folk vill ha hemundervisning, att de är avis på mig och allting. Jag förstår ärligt inte hur ni kan vara det? Och hur man kan säga att man är AVIS PÅ MIG? Liksom, jag mår inte bra psykiskt, och det gör att jag inte kan gå i skolan för det klarar jag inte av. Är ni avis på det också? Eftersom det är anledningen till att jag får hemundervisning?

 

Jag förstår inte och jag HATAR när folk säger att de skulle göra vad som helst för att byta med mig. Jag hade gjort VAD SOM HELST för att kunna gå i skolan. Det är någonting jag verkligen saknar, inklusive alla andra vardagliga saker. Blir ledsen när folk säger så. För dom förstår inte hur hårt allt detta tar på mig, hur mycket jag kämpar och hur mycket jag vill gå i skolan, hur mycket jag vill vara som ''vanligt''. 

 

Det är inte kul att bara gå runt hemma, att knappt kunna lämna sitt rum, att inte kunna gå utanför dörren utan att få panik. Att inte kunna följa med kompisarna på olika saker som händer i samhället/i stan, att inte kunna spela fotboll och allt de där som man älskar. 

 

Men jag kämpar. Kämpar hårt som fan för att klara av vardagen och för att bli bättre. Det går framåt, sakta men säkert och vet ni? Det får ta den tiden det behöver, huvudsaken är att det faktiskt blir bättre.